http://kalgome.blogg.se/

Igår hade vi filmkväll med jobbet och såg Sunes sommar. Jag fick lite nostalgi när jag såg den för jag känner igen mig i Sunes pappa Rudolf, lika klantig. Jag skall berätta om en episod för ca 20 år sedan när jag var på båtsemester i Stockholms skärgård med min frun Gunnar och Jane två före detta kompisar (haha). Vi kommer till Dalarö vid 18,00 tiden och lägger till vid bryggan, fixar mat käkar och sedan en skön duschs. Lite senare på kvällen vid 23 tiden sitter vi med tända ljus och spelar kort och dricker öl o vin. Vi njuter bara av livet. Allt är tyst och fridfullt ingen är vaken och DÅ får jag se en svart knapp framme vid instrumenten. Klantig som jag är så måste jag testa och trycker på knappen.......... Och vad händer? Ett djävla tjut låter genom den tysta kvällen. Gunnar skriker släck ljusen och var tysta. Runt omkring oss tänds det ljus i alla båtar, folk undrar vad som har hänt? Den enda båten som inte var upplyst var våran. Inte ens då skipade min fru mig. Jag beundrar henne som har tagit hand om mig i snart 30 år.



Rudolf min idol